onsdag 4 augusti 2010

lite saker vi mins från vår kajakäventyr

- Telefonen hade vi i en vattentät lite väska runt halsen. Då man svarar kan telefonen ligga kvar i påsen vilket gör att man snabbt vänjer sig med att bara släppa telefonen då man är klar. Plötsligt få Linda ett samtal av Patrik som vi tagit kontakt med över Internet Hon plockar ur sin telefon och räcker över den till Ingela som får frågan av Patrik - Hur långt har ni kommit. Varpå Ingela som ska kolla kartan, kastar Lindas telefon över axeln in i havet .. PLOPP...Sen var den ett minne blott

- Då vi tränade på att välta kajaken och sedan ta sig upp igen gjorde Linda detta ett antal gånger innan hon kom på att hon hade solglasögonen på sig. Tar av sig dom och sätter dom i håret för att sedan välta igen och Vips var glasögonen borta.

- vi välte vid en brygga där det fanns en småbarns familj var och fiskade. Då Ingela kämpande försöker ta sig upp i kajaken hörs en barnrös säga..... men vad gör tanten med båten??????

- Svårt att navigera mellan öar från en kajak. körde minst 2 mil fel totalt då vi bara irrade omkring.

- Lindas kommentar där ute tills till havs hungrig och trött utanför byske havsbad...Känner du att det luktar mat.. och så stack hon....

-Nedkrupen i tältet trött och varm och ska just somna ,,ska vi låta yxan ligga i kajaken då vi sover såhär ensamen på en strand?? Upp upp ut ut och hämta eventuella tillhyggen som skulle kunna skada oss.

- Nedkrypen i sovsäcken och ska precis till att somna och då hör vi plötsligt rösten på ex:et säga sitt namn. Trodde att det spöka, Låg på telefonen och kommit åt en uppringnings knapp och av alla knappar blev det den man minst ville ringa upp på resan :( TYPISKT.

- Hoppande fisk och simmande hare. trodde vi såg i syne

-Patriks kamazie dykning i bastun kl 4 på natten.

-Åkes inköp av skrovmål som han bjöd oss på där i en vik. Hamburgaren var ljummen och stripsen sloka, men ett skovmål har nog aldrig varit så gott,

-Åskovädret som satte igång då vi stigit i land kl 00,30 vars vi än titta så var det elledningar. höga träd.vatten. satt och ihopkrupen under Ingelas regnjacka gråtandes för att det blixtrade rakt vanför oss och Ingela säger .. Du kan vara lugn slår blixten ner i oss går det så fort att vi märker inget,

-Den varma chokladen med punsch i mitt i natten blöta trötta men glada.

- Då vi gick på grund mitt i ett fiskeläger

- den förbannade glassbilen som förföljde oss i tre timmar i dimman, Vem behöver en GPS då?

-Då det blåste upp och vi fick stora vågor bakifrån och Lindas dödsångest spred sig över vattnet och Ingela peppar skrikandes med orden.. Du dör inte per automatik för att du välter , du har en flytmojj som gör att du kommer att komma upp igen, kom igen nu PADDLA PADDLA PADDLA..följt av ett lyckligt skratt Ha ha ha.. och Linda hon paddla...

- Då vi hörde en båt puttra på bakom oss under en längre stund och vi inte våga titta bakåt. Trodde det var kustbevakningen som skulle kolla upp oss. Kom överens om att vi skulle säga att vi var rutinerade paddlare som bara var ute i lite blåst för att paddla i vågor. Då det i själva verket var en gummibåt med motor med en man på 145 kg och en sur kvinna och en tonåring som såg lika munter ut som tonåringar kan. det gick så tungt att de låg nästan jämsides med oss i 1 km stirrande på oss. Tillslut lät vi bli att paddla så att de skulle komma om och vi höll på att dö av skratt..

2 kommentarer:

  1. ...samla på minnen! :)

    SvaraRadera
  2. Tack för inspirerande läsning! Vilket äventyr och grattis till er som faktiskt klarade utmaningen! // Terese Edmark

    SvaraRadera